emelienilsson

Jag borde heta Emelie analytiker Nilsson. Det absolut värsta jag vet med mig själv är att jag alltid måste överdramatisera saker och gå igenom det miljoner gånger. Jag hatar att jag har en så stor hjärna, inte en smart hjärna som vet allt (NOWAY) utan en stor funderar hjärna. Ibland har jag svårt att kontrollera känslor, att kontrollera en verklighet som egentligen inte är verklighet. Jag har lätt att klura på en sak för länge, att den till slut blir sann, weirdo borde jag kallas. Men som tidigare nämnt så är väl alla brudar mer eller mindre skapta just så? För min del handlar det om att ha kontroll över en situation, att försöka lösa situationen innan jag själv blir sårad utav den. Sant eller falskt, det spelar ingen roll, inte i detta så kallade zombie mode. Kanske har det blivit ett jag, kanske har något format mig, jag vet inte. Är det inte konstigt att man gör såhär? Att man på något sätt förutser att något ska hända just för att man dyker allt djupare in i det? Udda? Nej, tror inte det. Kvinna? Ja det tror jag mer på! Av erfarenhet så brukar den inre rösten ha det korrekta svaret, av erfarenhet så brukar dessa röster och funderingar faktiskt bli en verklighet och ytterligare en sak att lägga till på listan ☑️ Men jag vägrar iaf att låta min svaghet styra den individen som jag är. Jag vägrar att låta dessa analyser ta tid från mitt liv som jag aldrig får åter. Som jag sa till en klok brud häromdagen så har vi alla saker och ting som vi jobbar på dagligen, vad som helst, massvis eller bara lite grann.. Att vara människa är svårt ibland, vi blir arga, besvikna, sårade, ledsna och krossade. Men inte ger vi upp för det? Absolut inte, utan vi lär oss av våra misstag, JUST DET! Alla är vi bra, alla är vi just det, 'bara en människa' inte perfekta, inte meningslösa, människor helt enkelt. Människor med tankar, funderingar och fram för allt, lösningar.